Okej, jag tillhör nog Sveriges sämsta bloggare. (Jag hatar bloggare. Jag hatar mig själv.) Det är inte det att jag inte kan kommatera, stava, skriva ihop ord när det sig bör, eller använda mig av diffusa ord. Det är bara det att jag inte ser värdet i att sitta och skriva meningslösa texter dag ut och dag in. Det räcker med en meningslös text då och då.
Betala mig lite mer och mycket oftare, så ska ni få se på andra kakor.
I förrgår var det fest. Jag är fortfarande törstig.
Det var en väldigt intressant tillställning. På alla de sätt. Folk grät, folk slogs och folk gjorde mest ingenting. Jag har nu lärt mig att journalister till stor del är individualister. (Jag har själv länge vetat detta, men det känns bra att kunna skylla ett sådant statement på någon annan.) Så det är vad som händer när en stor hög med egon (de två förra meningarna rättfärdigar mitt användande av ordet 'ego', det var allt de meningarna var till för) sätts under press och sedan släpps lösa ur samma press. Press är gött. Press lockar fram människans riktiga sida. Det är inte alltid den är vacker.
Snart ska skinkan griljeras.
onsdag 19 december 2007
fredag 16 november 2007
Malverulo!
Jag ser det lite som en sport att hitta på konstiga rubriker på mina fåtaliga inlägg.
Jag är sjuk. Dödligt sjuk. Mitt svalg har krympt, från normalstort till kattarslestort. Det gör ont att äta, ont att dricka, ont att sitta och ont att stå. Vad är meningen med livet en dag som denna!?
Men jag har gjort många bra saker, trots min misär. Jag har spöat Skövde i betapet (två gånger! stort!). Jag har spöat Skövde i vetgirig.nu (typ tolv gånger! inte lika stort!). Jag har börjat skriva ner vad de underbara böckerna "Lagtexter i medierätt" (nej, det är ingen skönlitteratur), "Immaterialrätt" och "Nätjuridik" (med den rimmande undertiteln "Lag och rätt på internätt").
Men bara för det vill jag inte ge vårt projektarbete prefixet kvasi.
Jag har dessutom avbokat bowlingen. På grund av sjukdom.
I går, och i dag med för den delen, har jag ätit ris med kyckling och tomat/ädelostsås (i går/i dag). Det var väldigt gott.
Jag är sjuk. Dödligt sjuk. Mitt svalg har krympt, från normalstort till kattarslestort. Det gör ont att äta, ont att dricka, ont att sitta och ont att stå. Vad är meningen med livet en dag som denna!?
Men jag har gjort många bra saker, trots min misär. Jag har spöat Skövde i betapet (två gånger! stort!). Jag har spöat Skövde i vetgirig.nu (typ tolv gånger! inte lika stort!). Jag har börjat skriva ner vad de underbara böckerna "Lagtexter i medierätt" (nej, det är ingen skönlitteratur), "Immaterialrätt" och "Nätjuridik" (med den rimmande undertiteln "Lag och rätt på internätt").
Men bara för det vill jag inte ge vårt projektarbete prefixet kvasi.
Jag har dessutom avbokat bowlingen. På grund av sjukdom.
I går, och i dag med för den delen, har jag ätit ris med kyckling och tomat/ädelostsås (i går/i dag). Det var väldigt gott.
måndag 12 november 2007
Letí
Förlåt mig, kära pöbel, kära massa. Men jag har haft annat att pyssla med de senaste veckorna. Än att skriva blogginlägg, alltså. Nu har jag dock en lucka.
Helgen tillbringades i Rabbeshede, eller något med ett liknande namn, då Kickis yngste storebror fyllde 35. Vi var en samling av 24 själar, det var trevligt och skoj. Spriten flödade. Doch.
Jag har lurat med mig Emma och Malin på att skriva ett projektarbete. Det får nämligen inte heta b-uppsats längre. Vi ska kolla hur mycket Aftonhoran snor från lokaltidningarna. Det blir nog jätteroligt, förutsatt att de verkligen snor något. Annars blir det rätt så blekt.
Emma och jag lånade sju böcker. Det kändes bra. Vi har skrivit nästan en halv A4 till opponeringen i morgon, det känns nästan lite bättre. Och i kväll är det pokers igen, det känns nog nästan bäst.
För övrigt köpte Kicki och jag lampor för drygt 1 700 pesetas i fredags. Dessvärre har vi tydligen ingen el dragen till lampkontakten i vardagsrummet.
Så var det med det.
Helgen tillbringades i Rabbeshede, eller något med ett liknande namn, då Kickis yngste storebror fyllde 35. Vi var en samling av 24 själar, det var trevligt och skoj. Spriten flödade. Doch.
Jag har lurat med mig Emma och Malin på att skriva ett projektarbete. Det får nämligen inte heta b-uppsats längre. Vi ska kolla hur mycket Aftonhoran snor från lokaltidningarna. Det blir nog jätteroligt, förutsatt att de verkligen snor något. Annars blir det rätt så blekt.
Emma och jag lånade sju böcker. Det kändes bra. Vi har skrivit nästan en halv A4 till opponeringen i morgon, det känns nästan lite bättre. Och i kväll är det pokers igen, det känns nog nästan bäst.
För övrigt köpte Kicki och jag lampor för drygt 1 700 pesetas i fredags. Dessvärre har vi tydligen ingen el dragen till lampkontakten i vardagsrummet.
Så var det med det.
måndag 8 oktober 2007
Det var en helg
Så kan den sammanfattas.
Lördagen inleddes med sovmorgon efterföljt av, verkade det som, ständig stress. Stressigt shoppande i stadens butiker, stressigt bussåkande till Högsbo. Väl där stressades det inte så mycket, men beachvolley medför en minivariant av Copacabana i lägenheten. Skoj var det dock. Direkt efter sandkalaset bar det iväg till Johanneberg för en inflyttningsfest hos ett par bekanta. En inflyttningsfest, för moi, innebär ett tjugotal människor, lite sprit och lite gött. Med mig inräknad, och i sanningens namn, varför jag ska inte vara inräknad?, var vi 64 stycken. Det var varmt, det var trångt. Men när vi väl insett det omöjliga i att gå runt och hälsa på alla och i stället satte ner våra arslen på hallgolvet och drack Miller Lite (som Yes, fast inte lika gott) så var vi rätt så nöjda. En hård dag tvingade oss dock hem redan vid halv ett-snåret.
Söndagen inleddes med brunch på SoHo, next to prestigefulla Gamle Port tillsammans med ett gäng från lördagskvällen. En mild baksmälla förstärktes av ett alldeles för stort intag av bacon och äggröra, pannkakor med grädde och sylt och annat gött. För att verkligen ge magen en rejäl omgång blev det Liseberg efter detta. Undertecknad nöjde sig dock med Balder, Virvelvinden och Lisebergsbanan. Därefter hem för att ta det lugnt.
Haha. Det kunde man tro. Men nej. Väl hemma var det dags att städa. Jag ägnade ungefär en halvlek i fotboll åt att städa duschväggen och rensa avloppet. Kan man inte sälja människorhår till perukmakare? Min kära fortsatte i städsvängen när jag gick in i köket för att laga söndagsmiddag. (Jag tvättade händerna.) Det blev potatisgratäng och fläskfilé och svampsås. Det var gott. Lägg till två timmars Derailed (smått förutsägbar men Aniston är ju bildskön) och sömnen var på ingång.
I kväll ser det tyvärr inte ut att bli någon poker. Inte denna veckan heller. Jag ska i stället gå på föreläsning med bland andra Hans Blixt och William Clinton, aka Bill. Det ska bli intressant. Först ska jag dock sätta ett tiotal rubriker och åka ut till våra nordöstra förorter. Men det är en helt annan historia.
(Jag bloggar inte, jag skriver dagböcker.)
Lördagen inleddes med sovmorgon efterföljt av, verkade det som, ständig stress. Stressigt shoppande i stadens butiker, stressigt bussåkande till Högsbo. Väl där stressades det inte så mycket, men beachvolley medför en minivariant av Copacabana i lägenheten. Skoj var det dock. Direkt efter sandkalaset bar det iväg till Johanneberg för en inflyttningsfest hos ett par bekanta. En inflyttningsfest, för moi, innebär ett tjugotal människor, lite sprit och lite gött. Med mig inräknad, och i sanningens namn, varför jag ska inte vara inräknad?, var vi 64 stycken. Det var varmt, det var trångt. Men när vi väl insett det omöjliga i att gå runt och hälsa på alla och i stället satte ner våra arslen på hallgolvet och drack Miller Lite (som Yes, fast inte lika gott) så var vi rätt så nöjda. En hård dag tvingade oss dock hem redan vid halv ett-snåret.
Söndagen inleddes med brunch på SoHo, next to prestigefulla Gamle Port tillsammans med ett gäng från lördagskvällen. En mild baksmälla förstärktes av ett alldeles för stort intag av bacon och äggröra, pannkakor med grädde och sylt och annat gött. För att verkligen ge magen en rejäl omgång blev det Liseberg efter detta. Undertecknad nöjde sig dock med Balder, Virvelvinden och Lisebergsbanan. Därefter hem för att ta det lugnt.
Haha. Det kunde man tro. Men nej. Väl hemma var det dags att städa. Jag ägnade ungefär en halvlek i fotboll åt att städa duschväggen och rensa avloppet. Kan man inte sälja människorhår till perukmakare? Min kära fortsatte i städsvängen när jag gick in i köket för att laga söndagsmiddag. (Jag tvättade händerna.) Det blev potatisgratäng och fläskfilé och svampsås. Det var gott. Lägg till två timmars Derailed (smått förutsägbar men Aniston är ju bildskön) och sömnen var på ingång.
I kväll ser det tyvärr inte ut att bli någon poker. Inte denna veckan heller. Jag ska i stället gå på föreläsning med bland andra Hans Blixt och William Clinton, aka Bill. Det ska bli intressant. Först ska jag dock sätta ett tiotal rubriker och åka ut till våra nordöstra förorter. Men det är en helt annan historia.
(Jag bloggar inte, jag skriver dagböcker.)
torsdag 4 oktober 2007
Morning sickness
Jag är nog en av få män (haha, män och män, vet jag inte) som lider av morning sickness. Vad heter det på svenska? Morgonsjuka? Why not.
I dag ska vi nog lära oss om bilder. Det kan bli intressant. Ska åtminstone bli skönt att få höra en annan röst.
Jag borde verkligen klippa mig.
I dag ska vi nog lära oss om bilder. Det kan bli intressant. Ska åtminstone bli skönt att få höra en annan röst.
Jag borde verkligen klippa mig.
tisdag 2 oktober 2007
Kody
Fan. Det händer ju inget. Vad är tanken med att ha en blogg om inget händer?
Detta har hänt sen sist – det borde röra sig om nästan två timmar?:
Jag har påbörjat kvällens matlagning.
Jag har lagt in två öl i frysen för kylning. (Ja, det är tisdag, men för i helvete.)
Jag har läst ungefär 16 sidor ur "De utvalda". Jag har sett filmen men boken har länge saknats i min Grishamhylla.
Jag har försökt hitta på ett finurligt sätt att räkna besökare på bloggen, men givit upp – dels för att det inte gick så enkelt som jag trodde, dels för att det känns onödigt att räkna till 0.
Jag har börjat bli hungrig.
Alla som undrar vad det bjuds på i dag behöver snart inte undra längre. I kväll äter jag pommes och en sorts pastasås. Jag vet, det låter ungefär lika välanpassat som rotmos, men vad göra? En flickvän som klagar på berget av pommes i frysen, och de enda resterna i kylen är pastasås. Det blir nog gott.
I ren förtjusning över att äntligen få predika för massorna glömde jag av mig i mitt förra inlägg. Jag klagade inte ett piss. I dag har jag blivit irriterad på ett gäng saker. Dock faller samtliga dessa under kategorin "småsaker du inte bör ta upp om du inte vill framstå som Lundens största kverulant".
En pikant historia kan jag dock dela med mig av. I går eftermiddag satt jag av en händelse på en parkbänk på Olskrokstorget och läste stilla en gratistidning i väntan på bättre tider. En alkis (eller vad vet jag, men en sådan som spenderar större delen av sitt liv på en dylik parkbänk) slår sig ner bredvid mig. Kvasihumanisten i mig tycker det är skoj att dela parkbänk med en lodis och jag fortsätter mitt stilla läsande. Efter ett par minuter kommer hans polare fram. Eller, "kommer fram" är ju en eufemism då han ropade från tjugotalet meter och på samma sträcka hoppade över två staket. Hur som haver. Killen börjar snacka med min bänkpolare. Efter varje mening "klickar" han med munnen. Har inte riktigt koll på hur jag bör beskriva detta klickande, men någon slags form av grav tics / lätt hjärnskada kan det nog röra sig om. Hans eventuella sjukdomar har dock inte med saken att göra. Första alkisen på plats, min bänkis, väntar på någon. Alkis två vill dra därifrån – om vart kan jag bara fantisera – men frågar till slut alkis ett:
– Fan, är han din polare eller?, och pekar på mig.
Ett nekande svar och sedan sätter de sig vid en annan bänk utom hörhåll för någon som tydligen såg väldigt lodig ut. (Fattar du inte att jag syftade på mig så är du rätt kass.)
Nu är maten klar och flickvännen är på hemgång. Måste fixa ihop det här nu.
Detta har hänt sen sist – det borde röra sig om nästan två timmar?:
Jag har påbörjat kvällens matlagning.
Jag har lagt in två öl i frysen för kylning. (Ja, det är tisdag, men för i helvete.)
Jag har läst ungefär 16 sidor ur "De utvalda". Jag har sett filmen men boken har länge saknats i min Grishamhylla.
Jag har försökt hitta på ett finurligt sätt att räkna besökare på bloggen, men givit upp – dels för att det inte gick så enkelt som jag trodde, dels för att det känns onödigt att räkna till 0.
Jag har börjat bli hungrig.
Alla som undrar vad det bjuds på i dag behöver snart inte undra längre. I kväll äter jag pommes och en sorts pastasås. Jag vet, det låter ungefär lika välanpassat som rotmos, men vad göra? En flickvän som klagar på berget av pommes i frysen, och de enda resterna i kylen är pastasås. Det blir nog gott.
I ren förtjusning över att äntligen få predika för massorna glömde jag av mig i mitt förra inlägg. Jag klagade inte ett piss. I dag har jag blivit irriterad på ett gäng saker. Dock faller samtliga dessa under kategorin "småsaker du inte bör ta upp om du inte vill framstå som Lundens största kverulant".
En pikant historia kan jag dock dela med mig av. I går eftermiddag satt jag av en händelse på en parkbänk på Olskrokstorget och läste stilla en gratistidning i väntan på bättre tider. En alkis (eller vad vet jag, men en sådan som spenderar större delen av sitt liv på en dylik parkbänk) slår sig ner bredvid mig. Kvasihumanisten i mig tycker det är skoj att dela parkbänk med en lodis och jag fortsätter mitt stilla läsande. Efter ett par minuter kommer hans polare fram. Eller, "kommer fram" är ju en eufemism då han ropade från tjugotalet meter och på samma sträcka hoppade över två staket. Hur som haver. Killen börjar snacka med min bänkpolare. Efter varje mening "klickar" han med munnen. Har inte riktigt koll på hur jag bör beskriva detta klickande, men någon slags form av grav tics / lätt hjärnskada kan det nog röra sig om. Hans eventuella sjukdomar har dock inte med saken att göra. Första alkisen på plats, min bänkis, väntar på någon. Alkis två vill dra därifrån – om vart kan jag bara fantisera – men frågar till slut alkis ett:
– Fan, är han din polare eller?, och pekar på mig.
Ett nekande svar och sedan sätter de sig vid en annan bänk utom hörhåll för någon som tydligen såg väldigt lodig ut. (Fattar du inte att jag syftade på mig så är du rätt kass.)
Nu är maten klar och flickvännen är på hemgång. Måste fixa ihop det här nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)